Jag har ägnat senaste halvtimmen åt att läsa inlägg i min förra blogg. Ett forum för tankar. Och tankar... ja det fanns det gott om. Minns i princip varenda känsla, varenda tår. Som jag skriver om. Minns varenda tanke som ledde till ett ångestfyllt inlägg. En text helt utan botten. Men jag minns också att jag var närmare min passion. Närmare min lycka. Jag skriver nästan aldrig längre. Jag finner ingen ro. Kanske för att jag börjat tveka på vad jag vill göra med mitt liv, kanske för att jag inte är lika olycklig som jag var då. Men faktum är att jag börjat sakna att skriva. Leta djupt, och sätta ord på de odefinierbara känslor som bubblar. Kanske dags att bli lite olycklig, så att jag kan hitta glöden? Passionen?