Har du någonsin gråtit så du blivit andfådd? Har du någonsin gråtit dig till sömns? Har tårarna runnit nedför dina nariga kinder, i hopp om att de en dag ska sluta göra dig andfådd, att de ska sluta vagga dig till sömns?

Jag hoppas fortfarande att jag en dag ska vakna upp, sträcka ut handen och att den ska landa på något varmt. Jag hoppas fortfarande att jag en dag ska kunna titta, se och lyssna till ett hjärta. Ett hjärta som slår, ett hjärta som där och då tillhör mig. Jag hoppas att jag en dag ska slippa. Slippa undra, undra hur två människor kan bli en. Hur två människor kan förenas, på ett sätt det endast skrivs om. På ett sätt jag inte upplevt. Jag vill inte läsa, jag vill inte se. Jag vill uppleva. Men hur gör man när framtiden inte visar annat än det som varit. Hur gör man när hjärtat har stängt för dagen och hjärnan sagt ifrån. Hur gör man. När förnuftet. Logiken. Omvärldens ord. Inte betyder.

Har du någonsin gråtit så du blivit andfådd?

Jag har.