Jag vill tillbaka till skolan. Jag vill ha min vardag planerad, vecka ut och vecka in. Jag vill veta var jag har mina vänner, hur mina morgnar ser ut... men framförallt - vill jag känna mig hemma någonstans. Två jobb, två nya jobb. Det är inte lätt. Jag springer runt som en skållad höna, vet varken ut eller in. Förstår inte instruktioner, glömmer bort, gör fel. Jag vill kunna allting direkt. Jag vill känna mig trygg. I skolan är det så mycket lättare. I arbetslivet sätts du verkligen på prov. Fysiskt och mentalt. Psykiskt. Jag skulle kunna ringa upp min chef och sluta. Nu. Inte för att jag inte gillar jobbet. Jag älskar arbetsplatsen, människorna, stämningen. Men jag är rädd. Rädd för att jag inte ska lära mig allt det jag förväntas kunna. Rädd för när jag står bakom kassalinjen utan handledare. Men det kanske är det som skiljer vuxna Veronica mot den Veronica som gick i skolans korridorrer? Vuxna Veronica ger inte upp av rädsla, Vuxna Veronica kämpar på ett helt annat sätt.